Starta-eget-bloggen

Sjuksköterskor väljer friheten

Enkätstudie genomförd bland sjuksköterskor verksamma inom bemanningsarbete år 2017 i Sverige.

 

Bakgrund

När jag var färdig sjuksköterska år 2008 fanns det väl en handfull bemanningsföretag i Sverige – om ens det. Jag vill minnas att det främst handlade om specialistutbildade typ IVA och operation som eftersöktes. Många åkte på uppdrag på ledig tid och hade ordinarie jobb på hemmaplan. Under mina år i Norge har jag via media följt den svenska arbetsmarknaden för sjuksköterskor och sett hur det formligen exploderat av nya bemanningsföretag. I takt med att sjuksköterskor blivit modigare, ställt högre krav och slutligen också sagt upp sig för att börja jobba inom bemanning har arbetsgivarna stegvis tvingats till åtgärder. Det har handlat om till exempel löften om betald vidareutbildning, bonusar, sänkt arbetstid med bibehållen lön och annat. Men det har visat sig vara otillräckligt. Nu talas det högre och högre om en definitiv kris där det ”fattas sjuksköterskor”. Samtidigt upplever bemanningsföretagen en sällan skådad boom och många sjuksköterskor tar nu dessutom ytterligare ett steg och är intresserade av att starta eget för att jobba som fria konsulter.

Med ett finger i vinden spår jag att den här utvecklingen faktiskt inte går att vända, utan inhyrda konsulter är något som kommit för att stanna. Det finns i alla andra branscher, så varför skulle vården utgöra ett undantag? Den som en gång börjat jobba inom bemanningsbranschen kan nog knappast tänka sig att gå tillbaka till en stelbent struktur med halverad lön och i övrigt sämre villkor gällande det mesta. Dessutom tror jag det här friare sättet att jobba, kanske till och med som egen företagare, är något som passar den yngre generationen bra.

Med utgångspunkt i ovanstående resonemang blev jag nyfiken på om det faktiskt går att få fram statistik och siffror på hur sjuksköterskor i bemanningsbranschen tänker kring uppdragen de väljer. Och därför har jag genomfört en liten enkätundersökning som jag redogör för i det här inlägget.

Syfte

Att få en bild av stämningen och attityderna hos bemanningssjuksköterskor i Sverige år 2017.

Metod

Enkäten, som är skapad via Google, innehöll tjugo frågor av flervalstyp och har legat ute under vecka 28 i gruppen Bemanningssjuksköterskor på Facebook. Gruppen har 1369 medlemmar varav 276 har valt att svara på enkäten. Svarsfrekvensen per fråga har varierat litegrann men alltid hållit sig över 200 personer.
De som svarade på enkäten fick följande information från mig  ”För ungefär ett år sedan gick jag med i den här gruppen – och vi var då runt 100 medlemmar. Nu har vi passerat 1300 medlemmar och det verkar bara öka! Jag har funderat på att det vore intressant att försöka sammanställa våra erfarenheter så här långt och har därför satt ihop en
enkel enkät. Jag ber att så många som möjligt, som har lust, svarar på de här tjugo frågorna inom en vecka. Därefter kommer jag att presentera resultatet här i gruppen, i blogginlägg och även i artiklar på LinkedIn. Undersökningen är självklart anonym. Tack för din medverkan!” Det lades också ut två påminnelser under vecka 28 för att få så många som möjligt att svara.

Resultat

Frågorna har grupperats i underkategorier och svaren redovisas i varje grupp.

Beskrivning av deltagarnasyster-henke

Av de 276 personer som svarade på enkäten var det 80% som antingen jobbade enbart som bemanningssjuksköterskor eller varvade detta med en vanlig anställning. Uppdragen varierade från några månader till flera år för majoriteten (67%) av respondenterna. Några (16%) tog ströpass tex någon helg eller nån vecka på semestern, och ungefär lika många (17,4%) hade ännu inte haft sitt första uppdrag. Ungefär en tredjedel (31,7%) hade hela tiden hållit sig till ett och samma bemanningsföretag, medan drygt hälften (52%) hade jobbat för två eller fler. En tredjedel (30%) hade ett års erfarenhet av bemanningsjobb medan närmare 40% hade jobbat två år eller mer. Vad avser geografisk placering av uppdragen ville ungefär en fjärdedel (24%) ”kunna sova hemma” då de jobbar, medan ungefär en tredjedel (34,1%) kunde tänka sig att ”resa och jobba över hela landet”. Resterande (41,9%) ville ha uppdraget ”på rimligt avstånd hemifrån”.
Avseende etiska frågor om ”dåligt samvete inför att ha högre lön och bättre villkor än kollegor med vanlig anställning” var det en majoritet (88,8%) som svarade nej. Dock hade 64,2% mött den typen av åsikter från andra personer.

Skäl att välja bemanningsjobb samt skäl att byta från vanlig anställning till bemanning

”Högre lön” var ett skäl som sågs som mycket viktigt eller helt avgörande av 164 av de 276 respondenterna för att välja att jobba inom bemanning. I princip lika många (168 respektive 167) klassade ”upplevelse av frihetskänsla” samt ”självbestämmande” som mycket viktigt eller helt avgörande. När det däremot gällde att ”slippa ansvaret för tex studenter, förbättringsarbeten och annat avdelningsarbete” tyckte endast 44 respondenter att detta var mycket viktigt eller helt avgörande.

För 183 av de 276 respondenterna var ”missnöje med lönen” hos den gamla pengar1arbetsgivaren något som spelande stor roll eller var helt och hållet avgörande. Ungefär samma antal (169 respektive 179) menade att ”missnöje med schema/arbetstider” samt ”möjligheter till självbestämmande” spelade stor roll eller vad helt och hållet avgörande för att byta en vanlig anställning till ett bemanningsuppdrag.

Att välja bemanningsföretag

Faktorer som upplevdes som mycket viktiga eller helt avgörande när respondenterna skulle välja bemanningsföretag toppades av ”att uppdraget passar mig” (188 av de 276 respondenterna) följt av ”lönen” (177) och ”att jag får tjänstepension från första kronan” (145). Därefter följde i ordning ”att resor och boende ingår” (132), ”att jag får stöd, respons och feed-back från bolaget” (124), ”att bolaget har kollektivavtal” (109), ”att jag får relevant bredvidgång” (89) samt ”att jag kan fakturera från eget bolag” (17).

Bland upplevda positiva faktorer med bemanningsjobb toppades listan av en känsla att ”växa och utvecklas som person” (82,1%) medan 70,7% menade att de ”blivit mer självständiga”. Ökad klinisk kompetens upplevdes av 64,8% och 36,1% kände sig säkrare på privatekonomi och frågor om arbetsrätt som en följd av jobbet som konsult. Vad respondenterna mest saknade av en vanlig anställning var ”att tillhöra en gemenskap” (49,8%) följt av ”att jobba på hemmaplan” (31%). Lika många (31%) saknar dock ingenting. ”Möjlighet till kompetenshöjning” saknades av 25,4%, ”att ha egna ansvarsområden” 10% och ”förutsägbarheten” av 6,7%.

livskvalitet1

 

På frågan vilka problem man stött på från bemanningsbolagens sida svarar en majoritet (54,1%) att man ”inte haft några problem alls”. Av de problem som trots allt några stött på toppas listan av faktorer som antas bero på att ”bemanningsbolagets personal inte är insatt i vårdbranschen/inte själv är vårdpersonal” (18,4%) följt av ”problem med boende och resor som kan skyllas bemanningsföretaget” (16,7%), ”problem med lönefrågor inkl pension” (15,4%), ”sena avbokningar/schemaändringar med kort varsel” (15%) samt ”sjukskrivningar” (5,1%).

Orosmoment förknippade med bemanningsuppdrag toppas av ”oron över att bli sjuk” (50%). Därefter kommer besväret med att ”behöva jämföra bemanningsbolag, löneförhandla och jämföra avtal/villkor” (35,5%) Andra källor till oro var ”att inte klara av uppdraget” (30,8%), ”att plötsligt stå utan jobb” (30%), ”att det verkar krångligt att lämna en trygg anställning” (9,5%).   Av de som svarat var det en mindre del (17,2%) som ”inte oroade sig för någonting”.

Lön

Enkätundersökningen gör ingen skillnad på grundutbildade och specialistutbildade sjuksköterskor. På frågan ”hur hög grundlön har du per timme exkl. semesterersättning och ersättning för obekväm arbetstid” är det 17,6% som ligger i det lägsta lönespannet under 250,-/tim. Därefter kommer en andel på 34,8% som tjänar 250–300,-/tim och en ungefär lika stor andel (36,9%) tjänar 300-350,-/tim och 7,7% tjänar över 350,-/tim. Statistiken toppas av 3% som tjänar över 400,-/tim.

Löneanspråk vid en eventuell återgång till vanlig anställning var för majoriteten (37,3%) 35.000-40.000,-. Vid en sammanslagning av lönespannen 40-45.000,- och 45-50.000 visade det sig dock att flest (40%) skulle kräva lön på den nivån.

Framtiden

Ungefär hälften (51,1%) kan inte tänka sig att gå tillbaka till en vanlig anställning. En absolut majoritet (75,9%) svarar ja på frågan om de tror att ”behovet av bemanningssköterskor kommer att kvarstå på flera års sikt”. I tillägg tror 21,9% att det ”kvarstår men i mindre utsträckning än nu”. Vid ett scenario där möjligheter till bemanningsjobb av någon anledning helt skulle upphöra är 53,5% beredda att ”ta en vanlig anställning” medan 23% skulle ”börja jobba i Norge”, 14,8% ”byta yrke” och 8,6% ”börja studera”.flagga

Diskussion

Med facit nu i handen – hade jag rätt? Går utvecklingen att vända och kan regioner, landsting och kommuner fasa ut hyrsköterskor och få dessa att komma in i verksamheten som vanliga anställda? Nej, enligt resultatet är det ju över hälften som inte kan tänka sig att gå tillbaka till en vanlig anställning om möjligheten till bemanningsjobb skulle försvinna helt. Dessutom tror i princip alla att möjligheten kommer att finnas kvar – detta då sagt av personer som jobbar ute i verksamheterna och vet hur snacket går och hur stort behovet är. Skulle det osannolika dock inträffa kan Norge räkna med att återvinna en fjärdedel av oss direkt!

Undersökningen visar visserligen att lönen är något mycket viktigt – och konstigt vore det väl annars eftersom sjuksköterskor fortfarande är underbetalda. Facket driver sin kamp, studentrörelsen driver sedan några år sin framgångsrika kamp och nu finns även bemanningsjobb som ett alternativ för den som vill höja sin lön. Men resultatet visar också på något annat som kan bli en svårare nöt att knäcka för den traditionella arbetsgivarsidan än att slänga in lite mer pengar. Något som jag själv haft på känn hela tiden och nu fått bekräftat. Sjuksköterskor har börjat få smak på friheten! Som mycket viktiga eller helt avgörande skäl att byta till bemanningsjobb fick ”upplevelse av frihetskänsla” samt ”möjlighet till självbestämmande” minst lika höga poäng som ”högre lön”. Och omvänt, orsaker till missnöje hos den gamla arbetsgivaren var i lika hög grad som ”dålig lön” också ”missnöje med schema/arbetstider” samt ”möjligheter till självbestämmande”. Ytterligare stöd för den här uppfattningen är att den viktigaste faktorn när man väljer bemanningsföretag är att man erbjuds ”uppdrag som passar mig”. Lönen kommer först på andra plats. flyhi

Lönen är förstås ett kapitel för sig och siffrorna talar sitt eget tydliga språk. Majoriteten har mellan 300,- och 350,- per timme i grundlön vilket väl var ungefär väntat. Det jag vet av egen erfarenhet är att tillägg för obekväm arbetstid kan variera rätt så mycket och det beror bland annat på att de bolag som inte har kollektivavtal mer fritt kan bestämma över ob-tilläggens storlek. Min egen personliga erfarenhet är att man ibland erbjuds en relativt sett låg grundlön men sedan ett väl tilltaget ob för exempelvis nattjobb. Om man då enbart är intresserad av att jobba natt spelar ju i mitt tycke grundlönen mindre roll eftersom man i verkligheten aldrig kommer att tjäna så lite. Den typen av ”twist” är viktig att ha med sig i bakhuvudet när man förhandlar med sitt bemanningsföretag anser jag.

I undersökningen görs ingen skillnad på allmänsjuksköterskor (med enbart grundutbildning) och specialistsjuksköterskor. Det har bland annat visat sig att det inte sällan är god efterfrågan snarare än specialistutbildning som kan ge en högre lön. Dessutom finns det exempel på specialistutbildningar som inte anses ”nödvändiga” och som arbetsgivaren inte vill betala extra för. Det förekommer bland annat för specialistutbildningen Vård av äldre. Den här aspekten är viktig att väga in för den som överväger en specialistutbildning, tänker utnyttja den i sin bemanningskarriär och inte är beredd att låta enbart personligt intresse styra utan också vill ha valuta för studietiden.

Det finns många fler intressanta fynd i resultatet som skulle kunna diskuteras och kommenteras här, men som jag hoppas kunna återkomma till och fördjupa resonemanget i framöver. Fynd som är värdefulla både för sjuksköterskorna själva, arbetsplatserna och bemanningsföretagen att känna till. Exempelvis att man mest av allt saknar ”att tillhöra en gemenskap” när man inte har en vanlig anställning. Kanske inte alla personlighetstyper passar inom bemanning? Eller att det vanligaste orosmomentet är att man ska bli sjuk. Vad kan bemanningsföretagen göra för att erbjuda bra upplägg och information och därmed få lättare att skaffa personal? Kanske skaffa kontorspersonal som är insatta i vårdbranschen – eftersom detta också var något som ledde till problem.
Just nu verkar det också vara i princip tämligen oviktigt att ha möjlighet att fakturera via eget bolag – men kommer den frågan att besvaras annorlunda om jag gör om studien nästa år vid den här tiden?

En annan viktig fråga – som helt saknas i undersökningen – är vad bemanningssjuksköterskor tror att Socialstyrelsens nya regler för delegering av medicinhantering till icke legitimerad personal inom slutenvården kommer att få för följder på längre sikt. Kommer landsting och regioner att ta tillfället i akt och ersätta sjuksköterskor i stor utsträckning med undersköterskor? Och kommer därmed behovet av inhyrda sjuksköterskor att minska? Min egen gissning; på fråga ett svarar jag ”ja” och på fråga två svarar jag ”kanske”. De nya reglerna träder i kraft vid nyår och jag återkommer med inlägg i den här frågan.

Det jag trots allt tycker var det allra mest uppmuntrande och löftesrika resultatet med den här lilla enkätundersökningen var att aspekten om frihet och självbestämmande fick minst lika stor plats som lönefrågan. Vår bransch är kvinnodominerad och arvet från svunna tider med krav på duktighet, präktighet och självuppoffring lever kvar i många olika skepnader och under täckmantlar av varierande slag. (Tyvärr ibland även kollegor emellan). Att få en löneförhöjning och kanske möjlighet till betald vidareutbildning av arbetsgivaren är förstås bra, men räcker inte hela vägen. Ofta riskerar man också att det följs av ett krav på att binda sig till arbetsplatsen ett antal år framöver, och så har man sålt sin frihet för en kortsiktig belöning. Men att ha en känsla av att man är något värd, att man växer och utvecklas som människa med nya utmaningar och att man känner sig fri och själv kan bestämma över sin tid, sitt liv och sina drömmar. Det trumfar det mesta. Den känslan kan man komma mycket långt på, och med rak rygg och högburet huvud har man sen inga som helst problem att också kunna löneförhandla sig till en bra lön och rimliga villkor. Fri, stark och med lön och arbetsvillkor som motsvarar arbetsinsatsen och kompetensen – det är dit vi vill komma. Varsågod – en karamell för arbetsgivarna att suga på!

karamell-puuviljaloigud1

 

4 reaktioner till “Sjuksköterskor väljer friheten

  1. Mycket inspirerande blogg! Arbetar själv som egen företagare inom IT och tycker det är intressant att läsa om din resa. Hoppas 2018 blir ett bra år och att du lyckas inspirera många andra sköterskor till att haka på tåget!

    Gilla

    1. Tack för det! Jag tror 2018 blir ännu mer spännande än det gångna året – och jag håller förstås mina läsare uppdaterade! Ha ett framgångsrikt år själv!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.