Bloggen

Fritt fall med extra allt

Hösten och vintern passerade – och det blev riktigt tyst här på bloggen… Ibland är det läge för en time-out för att fokusera på andra saker. Så blev det för mig i höstas. Nu sätter jag officiellt åter igång och börjar med en summering och en liten titt framåt i tiden…

Hösten-vintern 2018/19

Som jag skrev i september inleddes höstens arbete med ett kortare uppdrag inom hemsjukvården i en grannkommun. Det blev en dryg månads nattarbete där innan det planerade uppdraget i Västervik drog igång i oktober. Första månaderna innebar en salig blandning av medicin, kirurgi och ortopedi. Dagar, kvällar och nätter i en mix och jag plockade på mig alla lediga pass jag kunde.

Efter nyår visade det sig att strokeavdelningen hade det största behovet av mina insatser, och sedan dess är det i huvudsak där jag har jobbat. Nattpassen har så gott som upphört till förmån för dagar och kvällar. Jag har på kuppen blivit nästan bra på det här med att ronda, hålla kontakten med kommunen, genomföra vårdplaneringar och rent allmänt bete mig som en i mängden som fikar på bestämda tider och tar lunch när det är dags! Konstig känsla efter många år av nattarbete…

Våren 2019 – en ny träningssatsning

Kanske minns ni min ”fitnessresa” förra våren/sommaren?! Det var ett stort projekt som upptog mycket av min tid och energi, och som även fick en del utrymme här på bloggen. I år gör jag om satsningen, med samma coach och under ungefär samma tid. Men den här gången har jag skapat en helt privat blogg där jag kommer att berätta om hela resan och följa mina framsteg. Är du intresserad kan du följa den på Alfawoman.

 

Framtidsplaner, moms och vad händer med branschen?!

Mycket har hänt i branschen de senaste åren – ja, bara sen jag startade mitt företag faktiskt. Utbudet av bemanningsföretag har exploderat, vågorna från de politiska diskussionerna har gått höga och argumenten mot hyrpersonal har blivit allt skarpare. Nu till sommaren ska dessutom våra tjänster momsbeläggas vilket kommer att göra det svårare – kanske rent av omöjligt – att få uppdrag hos privata vårdgivare. Kommuner och regioner kan uppenbarligen på ett annat sätt kompensera sig för den ökade kostnaden, men här har istället tongångarna hårdnat gällande de ersättningsnivåer man kan få.

Jag har nu jobbat inom bemanning i ganska exakt tre år, och haft företaget i två. Fördelarna med att vara sin egen chef överväger för min del, och jag skulle inte kunna tänka mig en traditionell anställning. Däremot har jag nu börjat känna att det är dags att i lite högre grad själv ta styrning och inte bara vänta på att det rätta uppdraget ska dyka upp. Hittills har det ju fungerat bra att ha den lite sorglösa attityden ”det löser sig alltid”. Och det gör det ju förstås, för jobb finns ju. Men som någon så klokt sa;  det handlar inte om vad du KAN göra utan om vad du VILL göra. För ärligt talat… Med mitt CV och min erfarenhet kan jag ju göra nästan vad som helst. Men frågan är vad jag vill! Och det är den behagliga insikten som nu slagit mig – att jag faktiskt ska ta reda på vad jag vill och sedan genomföra det. De erfarenheter jag samlat på mig genom mina uppdrag och de händelser och personer som senaste tiden utgjort viktiga pusselbitar och stepping stones på vägen framåt har bidragit till att göra helhetsbilden så mycket klarare. Tack ska ni ha allihop! Nu vet jag vad jag vill – och vad jag inte vill.

En tanke som funnits i bakhuvudet under några år nu är att byta inriktning och nischa sig mot något annat än slutenvård och ”spring på avdelning”. Och precis i samma veva som jag bestämde mig för att släppa upp den pausknapp jag haft intryckt en tid… Så dök det upp ett meddelande i inboxen! Kalla det slumpen, ödet eller en vink från Universum. Hur som helst öppnades en ny dörr och jag tog ett nyfiket steg fram för att kika vad som fanns där inne. Det jag såg verkade bra, men innan något är klart ska jag inte avslöja mer än så! (Men jag lovar att berätta mer längre fram…!)

Uppdraget här i Västervik löper över sommaren så jag har gott om tid att sopa banan, lägga tillrätta och förbereda mig. Hösten kommer sannolikt att bjuda på ytterligare uppdrag än bara det jag såg genom den ”öppna dörren”, och det är med stor spänning jag nu plockar russinen ur kakan och maxar min tillvaro ur alla aspekter.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.