Bloggen

Exit Travel Nurse AB

Jodå, jag har funderat länge och väl på vad jag ska skriva här. Och när. Och hur.
Och ni känner ju mig vid det här laget. Det går fort, det går rakt fram och det brukar gå riktigt bra.
Den här gången gick det dock inte helt enligt plan.

Hösten rullade på

Planen var att stanna kvar på Västermalms Privatklinik under överskådlig framtid och fortsätta där med provtagning, hälsokontroller och så småningom även mitt nya specialområde funktionsmedicin.
Jag påbörjade första terminen på FunMeds utbildning för legitimerad vårdpersonal inom funktionsmedicin under september, och det visade sig vara ett otroligt intressant område.
Hösten rullade på och flera nya samarbeten tog fart. Studierna gick bra och det var full fart som vanligt.
Provtagningen för covidtester började naturligt nog ebba ut i takt med att pandemin lugnade ner sig.
Klinikens egna hälsokontroller och provtagningar väckte intresse hos patienterna.

Navigera i en ny verklighet

Men hur det nu var så gick det ändå inte riktigt enligt plan.
Det har varit en mängd olika faktorer som tillsammans visat sig bli avgörande för hur fortsättningen skulle se ut.
Och det som till sist fick mitt beslut att tippa över, var det som inleddes den 24 februari. Det blev någon slags vändpunkt och startskott för en helt ny värld att förhålla sig till. Och då syftar jag inte enbart på den omedelbara kris och hot som krigsutbrottet innebar, utan minst lika mycket på de långsiktiga konsekvenser av olika slag som det kommer att innebära under lång tid framöver.
Detta i kombination med vad de ökande motsättningar som drabbar vårt land kommer att innebära för att inrikes- och utrikespolitik, samhällsekonomi och omvärldsklimatet aldrig mer blir sig likt igen.

Jag har sedan den dagen fått ett helt annat sätt att se på livet och verkligheten. Från att tidigare inte ha planerat så detaljerat, inte bekymrat mig om vad som ska hända och inte vara så medveten om ROI. Så har jag nu under de senaste månaderna noga funderat igenom alla aspekter av ”hur vill jag leva resten av mitt liv”.
En existensiell kris kan man nog kalla det.

Och kriser är bra. Om man hanterar dem som de ska hanteras. Om man faktiskt stannar upp – bildligt och bokstavligt. Känner efter och tänker till. Går till botten med sig själv och frågar sig ”vad är det här ett kvitto på”?
För det är ju lite så jag tänker att det fungerar. Allt det som sker, och alla man möter, är ett kvitto på hur långt man har kommit. Vad man behöver ta itu med.

Mina kvitton
  • Långsiktighet – lägga en smart grund för att kunna möta hot och möjligheter som företag och privatperson på många års sikt
  • ROI – Return on Investment. Att se till att jag får minst lika mycket tillbaka som jag ger. Att inte elda för kråkorna. Även det lika viktigt både som företag och privatperson.
  • Komfortzonen – att få känna att jag är framme nu. Annars är det ju populärt och mycket vanligt att hävda att man ska gå utanför komfortzonen, utmana sina rädslor och växa som människa. Vad jag upptäckte till min stora förvåning var att jag en dag kom till en punkt där jag inte hade något kvar att vara rädd för. Jag har ju redan gjort allt.
  • Bygga på mina styrkor – en konsekvens av att stanna INNE i komfortzonen. Nu ska jag göra det jag är riktigt, genuint bra på. Jag ska smalna av perspektivet, fokusera på en liten del av det breda spektrat och istället anlägga ett mycket intressant tvärvetenskapligt angreppssätt på en viss specifik del av min profession.
Polariseringen och vår förvirrade värld

Ett sista ämne jag vill kommentera i det här allra sista blogginlägget från Travel Nurse är polariseringen och vår kaotiska, galna värld vi lever i just nu.
Vi såg uppdelningen växa fram under pandeminåren som en mur mellan människor. Allt målades i svart eller vitt, vi och dom, för eller emot. Vad det än gällde skulle man ta ställning. Och motståndarna skulle smutskastas.

Om man väljer att lyfta blicken litegrann ser man efter en stund att det pågår ett större spel. Bakom kulisserna. Och att det som framförs på scenen bara är den omedelbara reaktionen – ryggmärgsreflexen – från rädda människor.

Jag väljer att tro att det här är en kris som måste föregå ett paradigmskifte. Och jag väljer att hoppas att det leder till något bättre. Under tiden håller jag en diplomatiskt låg profil och fäller kommentarer här och där.
Och med denna kryptiska avslutning säger Travel Nurse tack för de här åren och tack till alla läsare och följare som inspirerats av bloggen.


VA?! Är det slut nu?
Nä… Men när världen gör en 180-graders vändning och inget längre ser ut som vanligt. Då måste även jag göra en rejäl omstart och levla upp till nya nivåer.
Såååå… Från och med nu kan du istället FÖLJA MIG HÄR


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.