Min coach drog till Venice Beach!

Det är snart slut på vecka 5 och här står jag utan coach…! Men lugn, det är inte så dramatiskt som det låter. Vi gör bara ett uppehåll i veckorapporteringen under tre från början inplanerade veckor medan coachen är iväg på ett eget äventyr.

Hur tänker jag med träningen?

Ja, det vore väl dumt att ändra på ett vinnande koncept?! Igår kväll var det exempelvis dags för första passet på den tredje lätta veckan och då kände jag tydligare än förut vilken annorlunda effekt man får av lättare vikter med högre repsantal. Riktigt rejäl kontakt (med baksida axlar) och ett fokus jag inte känt förut. Trots en lång dag hemma med diverse renoveringsprojekt var det inte snack om att hoppa över passet. Lite kvarg och en energidryck så var jag good to go!

Hur tänker jag med maten?

Samma där – det får bara rulla på. Som nämndes i förra inlägget är nu kaloriintaget nedjusterat med 100 kcal per dag och så får det fortsätta. Jag tänker fortfarande väga mig själv de kommande tre torsdagarna även om jag inte officiellt ska rapportera något till coachen. Jag är nämligen alldeles för nyfiken på vad som kommer att hända som följd av den lilla justeringen av maten för att inte hålla koll på vågen!

Och snart dags för en egen resa!

Nästa vecka kommer en verklig utmaning i form av en egen semesterresa. Jag sticker på tisdag och blir borta en vecka. Det blir en extra vägning och mätning kvällen före avresan och sen ska det bli riktigt intressant att se hur jag klarar formen! Målet blir att hålla samma vikt och form dvs varken gå upp eller ner. Maten kan jag ju påverka själv i stor utsträckning – hur det blir med träningsmöjligheterna är en annan fråga.

Quickfix – nej tack!

Litegrann är de här tre veckornas uppehåll och min egen semesterresa också ett sätt att verklighetstesta hela upplägget. Även om slutmålet med de här första tolv veckorna med PT och kostschema är att slipa fram den form som förhoppningsvis finns, så finns det också en annan tanke med hela projektet. Det är tanken att det ska vara hållbart i längden och fungera i vardagen. Jag tycker inte det är någon mening med snabba lösningar och fixar som sedan inte är möjliga att upprätthålla på längre sikt. Bra form och god hälsa är så viktigt att det måste gå att leva efter året runt.

Full fart in i sommaren och semestern!

Rapport vecka 4

Veckorna ramlar på i en rasande takt och jag har redan kommit en tredjedel in i min tolv veckor långa satsning ”Leva på nya meriter”. Sommar, sol och lediga dagar skulle kunna utgöra hot mot ett strikt kostschema och regelbunden träning… Hur ska det här gå?!

Träningen

Veckan som gick har bjudit på tung träning dvs färre reps och högre vikter. Jag har fortsatt kunnat höja vikterna på några övningar, och en anledning till det tog jag upp i förra blogginlägget. Nu kan det ju förstås också vara så att jag faktiskt blivit starkare. Jag sköter ju kosten enligt konstens alla regler och dricker även betydligt mer vatten än tidigare. Så det är ju egentligen bara logiskt att allt börjar gå bättre. Och det gör det! Träningen känns bra och jag märker att jag har fått ny gnista. Direkt efter varje träningspass börjar jag längta efter nästa och fokusera på att det ska bli ännu bättre!

Kosten

Vad är det egentligen som är hemligheten med kostschemat? Är det de femton mandlarna jag äter två gånger om dagen till mellanmålen? Är det att jag ska äta just sex mål om dagen – varken mer eller mindre? Eller är det något supereffektivt kosttillskott som jag inte har berättat om…?! Nej, det är varken hemligt eller komplicerat. Svaret är helt enkelt ”långsiktighet” och ”planering”. Jag har ett uppsatt mål och det finns en planering som leder fram till det målet. Varje dag, varje måltid och förstås varje träningspass är ett steg i riktning mot det målet. Varje steg är lika viktigt och utgör en del av vägen. För varje steg jag tar kommer jag närmare målet. Om jag skulle fuska och utesluta några steg kommer jag ur kurs. Svårare än så är det inte – även om väldigt många nog skulle tycka det är svårt nog.

Veckans inrapportering

Hoppsan! Veckans invägning visade en nedgång på ynka ett hekto och ingen förändring alls på de olika mått jag tar. Vad har skett – har jag kanske fuskat?! Nej, det kan jag intyga att jag inte gjort. Däremot har jag sannolikt nått den nivå där det råder i stort sett balans mellan kaloriintag och det antal kalorier jag gör av med. Därför var det spännande att höra vad coachen skulle ge för direktiv inför nästa vecka. Sänka kaloriintaget? Öka kaloriförbrukningen? Veckans vikt var 55,9 kilo mot 56 kilo förra torsdagen och även om det nu syns skillnad i spegeln är jag nog knappast nere på det som blir målvikten med den här satsningen.

Det visade sig bli en mycket liten förändring där jag ska sänka kaloriintaget med 100 kcal per dag. Detta består i att ta bort en fjärdedel av risportionerna samt äta en halv banan istället för en hel. Och jag frågar mig själv om detta verkligen är nog?! Ja, det får ju framtiden utvisa. Jag ifrågasätter inte utan kör på enligt direktiven och litar på att det funkar.

Mot vecka 5 – men vart tog coachen vägen?!

Rapport vecka 3

Vecka 3 är redan till ända och nu börjar det bli spännande på riktigt! Vågen fortsätter stadigt nedåt och även måtten förändras. Viktigast av allt är dock känslan i kroppen – och den säger mig att jag verkligen är på rätt väg. Även en titt i spegeln avslöjar att det börjar hända grejer… I bodybuilding- och fitnessvärlden kallas det ”markeringar” och även om det kanske bara är synligt för mina ögon ännu så räcker det för mig!

Träningen

Upplägget är fortfarande detsamma utan ändringar, och vecka 3 har varit en lätt vecka. Nu har jag ju haft vecka 1 att jämföra med och det visar sig att jag kunnat öka på vikterna i ganska många övningar samtidigt som jag orkat 12-16 repetitioner precis som jag ska. Har jag alltså blivit markant mycket starkare redan?! Nej, knappast! Det handlar dels om att jag hittat rätta tekniken och därmed kunnat lyfta smartare. Men också om att jag nu väckt tävlingsdjävulen inom mig och vill se bättre resultat hela tiden. Jag driver mig själv att försöka höja vikterna helt enkelt! Detta är också en av de stora fördelarna med att ha en coach, att lägga ut storstilade blogginlägg och att logga sina framsteg i sociala medier – man sätter press på sig själv.

Det finns mycket skrivet och många åsikter om ”hur det är nu för tiden” i och med att väldigt många skriver, fotar och lägger ut detaljer om sin träning och diet på sociala medier. Många känner en hets kring ämnet och var och en har förstås sin egen subjektiva upplevelse – den diskussionen ska jag inte ge mig in i. Jag nöjer mig med att konstatera att för min egen del använder jag sociala medier och bloggen till att peppa mig själv. När någon läser och sedan kanske även kommenterar ger det mig ytterligare bekräftelse – utöver den jag har god förmåga att ge mig själv och även får från coachen. Kanske det har lite med ålder och självförtroende att göra?

Inte längre 23 – och väldigt nöjd med det.

Det finns ju otvivelaktigt ett stort fokus på yttre kvalitéer i hela samhället idag. Att allt ska vara perfekt och se så bra ut som möjligt. För mig, som redan har en bra och objektiv uppfattning om vilka inre kvalitéer och resurser jag har, blir den här satsningen bara en extra bonus. Guldkanten som jag unnar mig själv. Jag känner mig enbart sporrad av utmaningen och har dessutom helt otippat fått så många fler fördelar av det här upplägget som jag aldrig hade kunnat förutse innan jag drog igång. (Men hörrni, det får bli föremål för ett eget blogginlägg för nu drar det här iväg känner jag…)

tips — Bäst att notera på att-göra-listan…

Både när det gäller träningen på gymmet och hemma på löpbandet är jag beroende av bra och peppig musik i öronen. Från att ha kört mycket hårdrock tidigare har det nu mest blivit 80-tal senaste veckan.

flash — De kunde göra musik – back in the days.

Kosten

Inte någon ändring i kostupplägget heller enligt coachen, och jag har inget emot det. Tvärtom känns det som om jag har frigjort en massa tid genom att slippa fundera på vad jag ska äta varje dag. För jag äter ju samma sak hela tiden! Samtidigt är jag säker på att jag får i mig exakt det jag behöver – varken mer eller mindre. Jag slipper tänka, undra och tveka mellan olika dieter som man ju gärna gör när man hela tiden möts av olika budskap om ”den enda rätta och magiska dieten”. Som dessutom verkar variera från vecka till vecka. Det är nästan så jag börjar undra hur det ska kännas efter tolv veckor när jag inte längre ”måste” äta precis efter det här schemat… Kanske jag fortsätter så här livet ut!

mandel — After training – mål nr 2 och protein i vattenflaskan.

Ja, faktum är att jag trivs så bra med det fyrkantiga sättet att sköta kosten och hur bra allt rullar på att det nästan känns lite ovant att en lördagkväll unna sig ett avsteg från kostschemat. Och ni ser ju själva hur det såg ut när jag slog mig lös igår kväll… Onyttigare än så här kan jag dessvärre inte åstadkomma – för det här är maten jag gillar! (Hmmm, förutom de där rejäla köttbitarna med lite fet sås och ett riktigt gott glas vin jag tidigare har nämnt alltså. Det får bli till sommarens grillkvällar.)

Veckans inrapportering

Som ni säkert vet har vikten ju fortsatt nedåt och målet för vecka 3 var att minska 0,5 kilo. Jag kan avslöja att jag ställde mig på vågen redan efter halva veckan och då var minskningen redan ett faktum… Så facit efter en vecka blev faktiskt minus 0,8 kilo! Från att ha startat på 58,6 kilo i utgångsläget är jag nu nere på 56 kilo. Däremot har jag inte den blekaste aning om vad slutmålet är – för det har jag ju inte uttryckt i kilo eller något annat mätbart. Nej, målet med de här första tolv veckorna är ju att se ”hur bra det kan bli” helt enkelt. Vilken form får jag fram, hur mycket muskler har jag egentligen och var jag står rent träningsmässigt. Och det blir någon gång i mitten av juli som jag har facit i handen. Först därefter blir det aktuellt att dra upp riktlinjerna för en fortsatt satsning, och den kommer sannolikt att börja i mitten av september. Då kommer det att handla om att bygga mer muskler kombinerat med ett balanserat och väl uttänkt kostupplägg. Jag har redan efter de här första veckorna insett fördelarna av att ha ett klart fokus och tydligt formulerade mål så det här blir ett livslångt projekt! Hoppas min coach står ut med mig – för hon lär inte bli av med mig i första taget…

Vågen berättar bara en del av sanningen – spegeln säger resten.

Full fart mot vecka 4!!!

Är du rädd för sabeltandade tigrar?!

Folk som bara envisas med att lägga ut en massa positivt på sociala medier hela tiden – hur seriösa är de egentligen? Allt kan ju inte vara bra jämt. Det vet ju alla.

Assymetriprincipen

Under mina studier i företagshälsovård har jag haft föreläsning i ett ämne som handlar om riskkommunikation. Alltså hur man ska kommunicera och informera vid tex miljöhot och andra situationer som utgör en risk för allmänheten. Det var då jag fick upp ögonen för den intressanta assymetriprincipen och funderade lite vidare på hur det kommer sig att vi människor reagerar som vi gör.

En forskare vid namn Slovic har i en artikel konstaterat att det finns något som han kallar för assymetriprincipen. Den innebär att vi människor är mer benägna att tro på det som är negativt. Ja, faktum är att det verkar som att man behöver tre positiva bevis för att uppväga ett enda negativt innan man tror på något. Slovic menar att det finns fyra bakomliggande faktorer som bygger upp den här principen;

Negativa händelser (tex olyckor, katastrofer, hot) är lättare att notera än positiva. Ofta sprids den här typen av händelser också av media – och ibland verkar det nästan som att begreppet ”nyheter” alltid måste innebära något negativt.
Negativa händelser påverkar våra upplevelser och attityder mer än positiva.
Vi har en tendens att tycka källor till dåliga nyheter är mer trovärdiga än de som kommer med positiva nyheter.
Misstroende som redan existerar kommer att fortsätta och till och med öka. Vi letar sällan efter det som minskar vårt misstroende.

Sabeltandade tigrar

Jag funderade lite på hur det här kan komma sig. Någonstans i människans reptilhjärna har ju alltså ett negativt synsättet tydligen tagit sin början en gång i tidernas begynnelse. Och jag kom fram till att det sannolikt är en skyddsåtgärd. Om vi lättare ser och uppmärksammar hot och risker ökar vår chans att upptäcka tigrar som lurar i gräset. Och därmed säkrar vi rasens överlevnad och evolutionen kan rulla på sin gilla gång. Så är det nog.

Jante och den svenska avundsjukan?

Man skyller lätt på Jante eller avundsjuka när någon misstänksamt tycker det är lite för glättiga tongångar på sociala medier eller i livet i största allmänhet. Att det träningshetsas, läggs ut bilder med filter och bara visas upp glättiga fasader. Men kanske det bara är den nedärvda rädslan för sabeltandade tigrar som spökar. Och det är ju synd!

Din genetik och ditt arv från urtiden kan du inte göra något åt. Men ta en extra titt på de fyra faktorerna jag skrev längre upp. De kan du nämligen påverka! Du har lämnat stenåldern nu, sabeltandade tigrar hör inte till vanligheterna idag och du är fri att välja själv hur du ska värdera det positiva kontra det negativa.

Själv väljer jag att bli inspirerad och motiverad av allt det positiva jag ser och hör. Oavsett filter och vad som döljer sig bakom bilderna. Varför skulle jag släppa in det negativa när jag kan fokusera på det positiva? Särskilt som det efter ett tag har en tendens att förvandlas till en självuppfyllande profetia – en god cirkel helt enkelt!

Min egen lilla tiger!

Referenser

Slovic, P. Perception of risk, trust and democracy. Risk analysis 1993; 13:675-682

Rapport vecka 2

Här kommer en lägesrapport från andra veckan på kost- och träningsupplägget som ska ta mig till toppformen. Inrapportering till coachen sker varje torsdag även om jag räknar ”kalenderveckor” i själva upplägget – så jag har alltså helgen kvar innan det blir vecka 3. (Nån som fattar?? Hoppas jag…)

Träningen

Som jag nämnde i första rapporten alternerar jag tunga och lätta veckor. Vecka 2 är min första tunga vecka vilket innebär tre set på varje övning som tidigare – men nu ska jag bara orka 6-8 reps. Dock visade det sig inte vara så enkelt som att gå tillbaka till de vikter jag var van vid sedan tidigare… Nu har jag nämligen också krav på att utföra varje repetition betydligt mer strikt än jag är van vid med en sekunds ”paus” i kontraherat läge och fullt fokus på andningen. Och att andas visade sig vara oanat svårt! Inte nog med att man ska andas in – man måste andas ut också… På rätt ställe i varje repetition. Det är med andra ord full koncentration som gäller nu, och det känns på den träningsvärk jag får.

För övrigt ska varje träningspass inledas med ett set plankan där tiden noteras. Därefter rapporterar jag in veckans bästa tid varje torsdag. Sist i varje pass ska jag också göra en minuts pulshöjande aktivitet typ repet eller burpees. Kan väl nöja mig med att konstatera att den minuten brukar kännas som den längsta på hela passet…!

Nytt för vecka 2 var också att vi nu la till cardio tre gånger per vecka à 20 minuter med intervaller. Här har jag en stor fördel av att ha ett eget riktigt bra löpband hemma, för då är cardiopasset lätt avklarat direkt på morgonen.

Kosten

Matschemat rullar på enligt samma upplägg som förut med sex mål om dagen och ungefär 1700 kcal. Många som går på diet har ju en ”cheat day” per vecka när de kan äta fritt. Min coach nämnde inget om det och jag frågade därför lite så där i förbigående vad hon tänkte om det… Hon tyckte en fri måltid i veckan var OK beroende på hur snabba resultat jag själv ville ha. Raka puckar precis som jag gillar! Det visade sig dock att första gången – en lördagkväll – när jag spetsat in mig på att slå på stort och fråga Mannen vad han ville ha för festligt att äta… Så säger han förstås tacos! Och det slutade med att jag satt där med samma köttfärs som jag redan ätit två gånger om dagen sex dar i rad! Men faktum är att jag blev lite för ”snål” för att kompromissa bort de framsteg jag redan gjort så det kändes helt OK.

Veckans inrapportering

Idag torsdag har jag alltså levererat andra inrapporteringen och det visade sig att vikten fortsätter nedåt. Första veckans minskning kunde jag till stor del tillskriva vatten- och saltbalansen (troligen), men nu har det nog faktiskt börjat hända grejer på riktigt. Startvikt ”vecka 0” var ju 58,6 kilo, vecka 1 visade vågen 57,2 kilo och idag stannade den på 56,8 kilo.

Förutom vikten har jag ju också några ställen på kroppen där jag tar mått, och även där har det minskat. Coach var nöjd med framstegen och enligt direktiven inför vecka 3 ska jag nu köra på som tidigare med kost och träning. Målet är att minska minst 0,5 kilo till nästa torsdag. Jag är sällan hungrig (utom direkt när jag vaknar på morron) och tycker det går smidigt och problemfritt. Inga problem med orken vid träning, kanske lite frusen av och till (men det kan också bero på trötthet eftersom det är lite mycket nu – som vanligt!)

Startklar för vecka 3!!!

Rapport vecka 1

Första veckan på nya kost- och träningsupplägget är till ända och jag har fått en flygande start! Jag tänkte försöka lägga ut en sån här lägesrapport efter var och en av de kommande tolv veckorna och här kommer den första.

Träningen

Med ett helt nytt träningsschema i handen är det förstås en liten inkörsperiod där man provar sig fram, oavsett hur van man är vid den här typen av träning. Jag kommer att berätta mer om själva träningsupplägget i ett senare blogginlägg – nu vill jag mest ge en allmän rapport av hur det känts första veckan. . Många av övningarna jag fått är välkända, men andra är faktiskt nya för mig. Exempelvis den här riktigt grymma benövningen:

Den allmänna känslan – förutom träningsvärk på nya och ovanliga ställen – är att kroppen blivit mer grundligt genomtränad. Övningarna har tagit på nya muskler, i andra vinklar och jag har känt mig mer slutkörd. Precis som det ska vara! En förklaring är troligen att jag nu kör omväxlande lätta och tunga veckor. För att komma in i det nya programmet valde jag att starta med en lätt vecka vilket innebär att jag använder vikter som jag orkar 12-15 reps med. Bara det att prova ut vilka vikter jag ska använda tog förstås en del tid och experimenterande. Jag insåg snart att jag tillbringat det senaste halvåret med att köra så tungt som möjligt (4-6 reps) och fick därför gå ner i vikter rejält. Allt är förstås noga dokumenterat i träningsdagboken så jag inte ska behöva uppfinna hjulet nästa lätta vecka!

Genom att köra lätta vikter med ett högt repsantal den här veckan har jag fått mycket mer mjölksyra under träningen och det har svidit rejält. En annan nyhet är att jag fått kombinera andra muskelgrupper. Efter att alltid ha kört tex armar (biceps och triceps) ihop är det nu istället axlar och triceps i samma pass.

Träningsdagboken – med nya programmet liggande under.

Kosten

Även kostschemat har ju dragit igång den här veckan och var helt nytt för mig. Det vill säga, själva maten känner jag ju väl igen från hur jag brukar äta i vanliga fall. Det är ris, potatis, nötfärs, kyckling, torsk etc. Enkel och ”receptfri” mat som jag brukar kalla det. Men det som skiljer sig under de kommande tolv veckorna är för det första att någon annan har bestämt hur jag ska äta. Bara det kändes först lite läskigt. Men det visade sig snart att det var väldigt skönt och bekvämt att slippa fundera. Jag bara gjorde som det stod och visste därmed alltid vad jag hade att hålla mig till. För det andra ska jag äta oftare än jag är van vid – minst var tredje timme och därmed sex mål om dagen. På så sätt blir det också mindre mängd mat varje gång.

Kalorimässigt ligger jag på ungefär 1700 kcal till att börja med. Fördelningen mellan makronutrienterna (protein, kolhydrater och fett) är ganska jämn nu i starten. Jag antar att även kostupplägget kommer att bli föremål för justeringar vartefter jag rapporterar in mina (förhoppningsvis) framsteg.

Jag är kanske väldigt ovanlig på så sätt, men jag har i princip aldrig något sötsug och äter egentligen aldrig någon ”skitmat”. När jag ska lyxa lite blir det helst en guldkant i form av vin, goda ostar och lite fetare sås till köttbiten. Så för mig är ju inte själv valet av mat något problem, men jag kan tänka mig att en person som i stor utsträckning lever på skräpmat skulle tycka det här kostupplägget var rena straffkommenderingen!

Det svåra verkar snarast bli att få i sig all maten! När man sedan jobbar som jag gör just nu (i bilen på väg mellan patienterna) kan det vara svårt att hinna med alla mellanmål. Helst äter jag förstås riktig mat, men då och då får det allt bli en proteinpudding på burk!

Veckans inrapportering

Varje torsdag ska jag rapportera in aktuell vikt samt ett antal mått på olika ställen av kroppen. Innan jag drog igång projektet för en dryg vecka sedan gjorde jag en inrapportering av utgångsvärdena som får bilda en baseline. Vid min första inrapportering nu i torsdags visade det sig att jag gått ner från 58,6 kg till 57,2 kg. Jag tar dock lätt på en sån liten skillnad som sannolikt mest beror på vatten- och saltbalansen i kroppen. Jag använder nämligen bara ytterst lite havssalt när jag lagar maten och ska dricka tre liter vatten per dag.

Tre liter vatten. De här flaskorna ska vara tomma varje kväll innan jag lägger mig!

Det som däremot är mer rättvisande och intressant är de mått jag tar. Första veckan har jag minskat en centimeter (från 54 cm till 53 cm) på ett visst ställe av höger lår som jag bestämt mig för att alltid mäta på samma sätt.

Nä, nu kör vi vecka 2!!!

Jag vill leva på nya meriter!

Du som följer mig på sociala medier har nog inte undgått att se att just nu händer det mycket. Och då tänker jag inte främst på jobbet och skolan, för där rullar det ju på i samma raska takt som alltid. Nej, nu menar jag mer privat.

Jag ger dig därför nya kategorin Träningsbloggen här på Travel Nurse företagsblogg! Där ska jag skriva med jämna mellanrum och berätta om min senaste, stora satsning. Det är historien om en utmaning jag ger mig själv men som jag också hoppas kan tjäna som inspiration och motivation för dig som eventuellt tror allt är för sent och att du är för gammal. (Jo, tjena!)

Hur det började – en historisk tillbakablick

Jag klev in på ett gym första gången 1982. Det var ungefär då gymmen kom på riktigt till Sverige och det blev coolt att träna. Det hette Grand Gym och låg i Linköping. Söndagsmorgnar före ordinarie öppettid var det nybörjarinstruktion bara för tjejer. Så att man skulle våga sig dit när det inte var några killar där! (#läskiga #killbaciller)

Själv hade jag aldrig tränat på gym utan var gymnastiktjej. Men efter gymnasiet flyttade jag och började läsa på universitetet och nåt ville jag ju fortsätta träna. Och eftersom Grand Gym hade studentpriser om man tränade dagtid, kan man säga att det var av ekonomiska skäl jag valde styrketräning. (Men vi sa bodybuilding på den tiden. Oavsett hur hårt eller seriöst vi tränade.)

Det tog en vecka av träning efter den nybörjarinstruktionen så var jag fast, och sen dess har jag fortsatt att träna.

Back in the days fanns det ju inte Facebook eller Instagram (he he, det fanns ju faktiskt inte internet heller…). Det fanns inte functional foods, inte sjutton olika sorters kvarg i femtioelva olika smaker, inte pwo, inga proteinbars. Nästan ingenting faktiskt. Man åt Kesella med naturell smak (tänk: sågspån). Och så läste man tidningen Bodybuilding & Kraftsport. Som kom en gång i månaden. Oftare än så fick man ingen uppdatering mer än det lokala skvallret på gymmet.

grand gym — Men va f-n!? Googlade och hittade den här!!!

Var står jag idag? #realitycheck

Jag har tränat i 36 år. Vissa perioder mer intensivt, andra nästan inte alls. Men jag har aldrig helt släppt träningen utan alltid kommit igen. Alltid hittat tillbaka till samma känsla som jag hade den där allra första veckan när allt var nytt men ändå kändes så rätt.

Och nu är jag nyfiken på om det finns nåt mer. Nåt jag ännu inte har upptäckt. En möjlighet och potential hos mig själv som är dold bakom slentrian och hemmablindhet efter alla de här åren av rutinmässig träning. För jag vägrar att slå mig till ro och leva på gamla meriter – jag vill hellre skapa nya! Jag vet vad jag har men jag har ingen aning om vad jag kan få. Det vill säga om jag är villig att gå utanför min komfortzon och utmana mig själv.

Motala Fitnesscenter – det är här det händer.

Med vinden i ryggen och full fart framåt!

Nu är timingen perfekt. Nu ska jag ge mig själv de bästa förutsättningarna för träningsupplägg och kost. Jag ska se vad som händer och vad mer som finns att få ut av kroppen i muskelutveckling och definition om alla parametrar är synkade. Så jag har skaffat mig en coach och berättat för henne att nu ska vi maxa allt. Första tolv veckorna är målet att få fram definitionen för att se vad som finns där under och hur symmetrin ser ut. Hitta baseline helt enkelt. (Att det sen sammanfaller med Beach 2018 gör ju ingenting!) Sen sätter vi nya mål till hösten. Och sen tar vi resten av livet. För det här är en långtidssatsning.

Igår kväll träffades vi för genomgång av träningsschemat och foto av ”före-bilder”. Och så den obligatoriska tricepsbilden som alltid ingår i paketet på Shapes Gym! Under helgen ska jag få kostschemat och på måndag kör jag officiellt igång. (Kan dock inte garantera att jag inte smyger iväg till kära Motala Fitnesscenter redan ikväll och smygstartar…)

Om du är nyfiken på hur det går kan du följa mina inlägg här på bloggen! Jag kompletterar med uppdateringar på mitt privata Instagramkonto. Jag lovar att berätta mer om tänket bakom träningsupplägget (utan att avslöja Susans särskilda små hemliga trix förstås!), vad jag ska äta, hur jag rapporterar till Susan, hur jag tänkte när jag valde coach med mycket mera. Och så lite väl valda bilder förstås!

egotripp — Kul när coachen verkar nöjd redan innan vi ens börjat! #fitafter40 #fitafter50 #fitafteralltheseyears

Jamen, då kör vi då!!!

Hur går det i skolan då?!

Direkt när jag kom hem från Sundsvall i mars väntade en intensiv tentaläsningsvecka som avrundades med en tenta av den mastigare modellen… Rättning och resultat dröjde av, påsklovet kom emellan och flera i klassen misströstade så pass att de anmälde sig till omtentan redan innan de visste om de klarat sig eller inte!

Som tur var (fast det berodde väl kanske inte så mycket på tur…) fixade jag tentan och kunde kasta mig rakt in i nästa föreläsningsvecka och även en praktisk examination i audiometri. Alltså konsten att göra hörselundersökningar för att exempelvis upptäcka bullerskador. Utöver detta har jag nu lärt mig mer om belysning, ergonomi, stress, långvarig smärta och olika typer av miljöpåverkan. Dessutom har vi övat på att göra synundersökningar. Spännande grejer!

Ju mer jag lär mig desto mer taggad blir jag att börja jobba inom det här området som ju i hög grad också handlar om friskvård och förebyggande åtgärder. Det här synkar bra med mitt privata intresse för träning och målet är ju att krympa avståndet mellan jobb och fritid så mycket som möjligt. Helst vill jag ha ett peppande flow genom hela tillvaron och aldrig känna att jag ”går till jobbet” utan istället drivs framåt av intresse och nyfikenhet.

Nu under vårterminen ska också höstens VFU ordnas. Vi kommer att ha fem veckors praktik som vi själva får ordna och jag har därför tagit kontakt med ett lokalt företag som ingår i en kedja av så kallade ”företagshälsor”. Alltså ett företag som säljer sina tjänster till de företag som önskar hjälp i olika former med att uppfylla kraven på systematiskt arbetsmiljöarbete. Det kan handla om lagstadgade hälsokontroller av personal som svetsar, bullermätningar, stöd vid psykosociala skyddsronder, vaccinationer, hälsosamtal och mycket annat. Jag hoppas förstås hinna vara med om så mycket som möjligt under de fem veckorna. När allt är klart med min kontaktperson på företaget ska jag berätta mer om hur upplägget blir!

Inför hösten har jag också anmält mig till en spännande kurs som går i Stockholm under tre dagar. Där kommer jag att lära mig allt som är värt att veta om vaccinationer. Eftersom flera i klassen redan jobbar som företagssköterskor passar jag på att få lite inside info om vilken kompetens jag kan komplettera utbildningen med för att bli riktigt intressant för framtida uppdragsgivare. Vaccinationskursen visade sig vara ett sätt att spetsa CV:t lite extra.

Nu blir det slutspurt de sista veckorna fram till terminens sista tenta som ska skrivas den 14 maj. Det känns som en riktig vattendelare för efter det datumet finns det nästan inget inplanerat i kalendern. Man skulle kunna tycka att det borde vara tvärtom. Lite lugnt och bara läsning nu – och så dra igång nya projekt med start 15 maj… Dessvärre fungerar jag ju inte så utan mycket vill ha mer. Så inte nog med att våren (och nästan en slags försommarliknande värme) drar in över min stackars yrvakna trädgård som nyss låg djupfryst under ett snötäcke. Och därmed nu är i akut behov av omvårdnad och styling. Nej, parallellt med allt annat tänker jag med start den 23 april sjösätta upp ett alldeles särskilt projekt… Stay tuned!

På hemmaplan igen!

”Hej då Sundsvall”, skrev jag. Sen blev det tyst… Och vän av ordning frågar sig säkert om jag fastnade i snön däruppe trots allt. Eller vad som egentligen hände.

Att gå över ån efter vatten

Efter att ha åkt nästan sextio mil till Sundsvall varannan vecka i ett och ett halvt år tänkte jag först byta ut det mot ett uppdrag på sjukhuset i Kalnes i Norge. Så blev det inte, bland annat därför att jag erbjöds jobba som anställd istället för att få fakturera. Enligt bemanningsföretaget är det alltför krångligt med svenskt företag som jobbar via Norge. Men det kändes inte aktuellt för mig att bli anställd igen.

Nästa bud var ett uppdrag i Västervik likt det jag hade sommaren 2016 och som du kan läsa om i några av de första inläggen här på bloggen. Så blev det inte heller. För det visade sig helt enkelt finnas ett alldeles utmärkt och trevligt uppdrag här hemma i Motala kommun! Och jag upptäckte till min förvåning att jag faktiskt inte behöver gå över ån efter vatten alla gånger.

Så nu har jag bytt alla tågresor som tog en hel dag i anspråk mot tio minuters bilfärd in till jobbet här i stan. Och den deprimerande utsikten från avdelningen där jag bara såg snö i alla riktningar har jag bytt ut mot härlig utsikt från bilen som är mitt nya transportmedel runt i kommunen på hemsjukvårdsuppdrag. Jobbet innebär allt från att lägga om sår, dela dosetter och linda ben till att koppla dropp och göra akuta bedömningar på patienter som blivit dåliga. Omväxlande, oförutsägbart och totalt annorlunda mot nattveckorna i Sundsvall.

Charlottenborgs slott

Ett perfekt upplägg

Nytt för det här uppdraget är också att jag inte jobbar nätter. Jag gör några enstaka dagturer på helger och resten är bara kvällar. Det innebär, förutom att jag sover i min egen säng varje natt, också att jag slipper vända på dygnet och till och med kan ta sovmorgon om jag vill. Eller gå och träna på förmiddagen när jag sen ska jobba på kvällen.

I övrigt fungerar det här uppdraget precis som förut nämligen att jag är underleverantör till ett bemanningsföretag (men inte samma som jag jobbade åt i Sundsvall). Jag har lagt ett önskeschema över semesterperioderna som även innefattar lite ledig tid för mig själv förstås. Avtalet sträcker sig i första hand över sommaren och sen får vi ta nya diskussioner hur behovet ser ut och vad jag har för önskemål.

Det är otroligt skönt att slippa ge sig iväg hemifrån en hel vecka och det är också ett riktigt lyft att slippa jobba nätter. Så jag kan tänka mig att jag är rejält bortskämd efter sommaren och förmodligen inte har lust att återgå till den typen av uppdrag igen. Önskedrömmen vore förstås att komma igång med någon typ av jobb inom företagshälsovård eftersom det är vad jag tänkt mig framöver. Men först ska jag ut på lite praktik/VFU och det skriver jag mer om i inläggen som hamnar i kategorin ”Studentbloggen”.

Hej då, Sundsvall!

Så har det blivit dags att summera tiden här i Sundsvall och framåt morgonen ta farväl av ”min” avdelning och ett uppdrag som nog blev längre än jag hade kunnat tro från början. Ett och ett halvt år har det blivit med nattjobb varannan vecka och långa tågresor till och från Sundsvall. Inte underligt jag började känna att det räckte strax före jul förra året!

Detta bildspel kräver JavaScript.

tack — Troligen det enda vårtecknet på en stund här uppe norr!

Mitt bemanningsföretag lovade ju att hitta något annat spännande uppdrag med ungefär samma upplägg och i januari började de prata om att det fanns stort behov i Norge. Visst, varför inte?! Men i samma veva dök det upp ytterligare ett frestande förslag från ett annat håll… Ja, så här långt har jag ju redan berättat för er. Men vad ni inte vet är att det andra frestande förslaget drogs tillbaka – till förmån för en ännu bättre deal! Ett uppdrag som innebär en stor förändring både vad gäller arbetstider och arbetsort. Ja, faktiskt även en annan typ av vård än den jag jobbat med de senaste åren. Jag håller tummarna nu för att vi skriver kontrakt på fredag och sen ska jag berätta mer!

snö.jpg — Snön jag inte kommer att sakna!

Och medan vi pratar om förändring…

Snön och kylan håller fortfarande sitt grepp om oss, men nu börjar det verkligen bli dags att kasta av sig sin stelfrusna vinterpersonlighet och förnya sig. Förändra sig! Det är förbaske mig dags för vår, blommor och en radikal Extreme Makeover! Redan när jag satte upp mina nyårsmål hade jag planer på förändringar på det personliga planet. Den ihållande kylan, ett ryggskott och två förkylningar har bara bidragit till att jag haft tid att tänka ut ännu fler fiffiga sätt att slå världen och mig själv med häpnad. Inom en till en och en halv månad kommer det att ha hänt rätt så mycket både på jobbfronten, med min träning och faktiskt även med utseendet…! Jag ska inte gå händelserna i förväg och avslöja för mycket utan rapporter kommer när jag är lite mer på banan. Men så mycket kan jag säga som att det blir en del dagsutflykter till Göteborg under våren…!

vår.jpg — Längtar efter den här utsikten!

Jag kommer att ta hjälp!

För första gången ska jag också ta hjälp av coacher och experter när det gäller min förändringsresa. För varför skulle jag kämpa själv och kanske riskera att gå över ån efter vatten (något jag upptäckt har hänt mer än en gång) när jag kan utnyttja andras kunskaper och expertis?! Både när det gäller träning, kost och lite andra ”detaljer” kommer jag att vända mig till experter på sitt området för coachning och vägledning. Och jag ska berätta om det i både ord och bild vartefter.

En sak är jag redan säker på. Mina nya arbetstider – som innebär att jag inte längre jobbar nätter – kommer göra att träningen går så mycket lättare. För att inte tala om att jag från och med nu slipper halvdant utrustade sjukhusgym där jag trängs med inte alltid så motiverade kollegor.

Nej, från och med nu är det Motala Fitnesscenter som gäller alla veckans träningspass!