Min coach drog till Venice Beach!

Det är snart slut på vecka 5 och här står jag utan coach…! Men lugn, det är inte så dramatiskt som det låter. Vi gör bara ett uppehåll i veckorapporteringen under tre från början inplanerade veckor medan coachen är iväg på ett eget äventyr.

Hur tänker jag med träningen?

Ja, det vore väl dumt att ändra på ett vinnande koncept?! Igår kväll var det exempelvis dags för första passet på den tredje lätta veckan och då kände jag tydligare än förut vilken annorlunda effekt man får av lättare vikter med högre repsantal. Riktigt rejäl kontakt (med baksida axlar) och ett fokus jag inte känt förut. Trots en lång dag hemma med diverse renoveringsprojekt var det inte snack om att hoppa över passet. Lite kvarg och en energidryck så var jag good to go!

 

kylskåp

Hur tänker jag med maten?

Samma där – det får bara rulla på. Som nämndes i förra inlägget är nu kaloriintaget nedjusterat med 100 kcal per dag och så får det fortsätta. Jag tänker fortfarande väga mig själv de kommande tre torsdagarna även om jag inte officiellt ska rapportera något till coachen. Jag är nämligen alldeles för nyfiken på vad som kommer att hända som följd av den lilla justeringen av maten för att inte hålla koll på vågen!

Och snart dags för en egen resa!

Nästa vecka kommer en verklig utmaning i form av en egen semesterresa. Jag sticker på tisdag och blir borta en vecka. Det blir en extra vägning och mätning kvällen före avresan och sen ska det bli riktigt intressant att se hur jag klarar formen! Målet blir att hålla samma vikt och form dvs varken gå upp eller ner. Maten kan jag ju påverka själv i stor utsträckning – hur det blir med träningsmöjligheterna är en annan fråga.

 

pool

Quickfix – nej tack!

Litegrann är de här tre veckornas uppehåll och min egen semesterresa också ett sätt att verklighetstesta hela upplägget. Även om slutmålet med de här första tolv veckorna med PT och kostschema är att slipa fram den form som förhoppningsvis finns, så finns det också en annan tanke med hela projektet. Det är tanken att det ska vara hållbart i längden och fungera i vardagen. Jag tycker inte det är någon mening med snabba lösningar och fixar som sedan inte är möjliga att upprätthålla på längre sikt. Bra form och god hälsa är så viktigt att det måste gå att leva efter året runt.

 

Full fart in i sommaren och semestern!

 

Rapport vecka 4

Veckorna ramlar på i en rasande takt och jag har redan kommit en tredjedel in i min tolv veckor långa satsning ”Leva på nya  meriter”. Sommar, sol och lediga dagar skulle kunna utgöra hot mot ett strikt kostschema och regelbunden träning… Hur ska det här gå?!

 

IMG_4585

Träningen

Veckan som gick har bjudit på tung träning dvs färre reps och högre vikter. Jag har fortsatt kunnat höja vikterna på några övningar, och en anledning till det tog jag upp i förra blogginlägget. Nu kan det ju förstås också vara så att jag faktiskt blivit starkare. Jag sköter ju kosten enligt konstens alla regler och dricker även betydligt mer vatten än tidigare. Så det är ju egentligen bara logiskt att allt börjar gå bättre. Och det gör det! Träningen känns bra och jag märker att jag har fått ny gnista. Direkt efter varje träningspass börjar jag längta efter nästa och fokusera på att det ska bli ännu bättre!

 

 

IMG_4606

Kosten

Vad är det egentligen som är hemligheten med kostschemat? Är det de femton mandlarna jag äter två gånger om dagen till mellanmålen? Är det att jag ska äta just sex mål om dagen – varken mer eller mindre? Eller är det något supereffektivt kosttillskott som jag inte har berättat om…?!  Nej, det är varken hemligt eller komplicerat. Svaret är helt enkelt ”långsiktighet” och ”planering”. Jag har ett uppsatt mål och det finns en planering som leder fram till det målet. Varje dag, varje måltid och förstås varje träningspass är ett steg i riktning mot det målet. Varje steg är lika viktigt och utgör en del av vägen. För varje steg jag tar kommer jag närmare målet. Om jag skulle fuska och utesluta några steg kommer jag ur kurs. Svårare än så är det inte – även om väldigt många nog skulle tycka det är svårt nog.

 

mandlar

Veckans inrapportering

Hoppsan! Veckans invägning visade en nedgång på ynka ett hekto och ingen förändring alls på de olika mått jag tar. Vad har skett – har jag kanske fuskat?! Nej, det kan jag intyga att jag inte gjort. Däremot har jag sannolikt nått den nivå där det råder i stort sett balans mellan kaloriintag och det antal kalorier jag gör av med. Därför var det spännande att höra vad coachen skulle ge för direktiv inför nästa vecka. Sänka kaloriintaget? Öka kaloriförbrukningen? Veckans vikt var 55,9 kilo mot 56 kilo förra torsdagen och även om det nu syns skillnad i spegeln är jag nog knappast nere på det som blir målvikten med den här satsningen.

Det visade sig bli en mycket liten förändring där jag ska sänka kaloriintaget med 100 kcal per dag. Detta består i att ta bort en fjärdedel av risportionerna samt äta en halv banan istället för en hel. Och jag frågar mig själv om detta verkligen är nog?! Ja, det får ju framtiden utvisa. Jag ifrågasätter inte utan kör på enligt direktiven och litar på att det funkar.

 

IMG_4416

 

Mot vecka 5 – men vart tog coachen vägen?!

Rapport vecka 3

Vecka 3 är redan till ända och nu börjar det bli spännande på riktigt! Vågen fortsätter stadigt nedåt och även måtten förändras. Viktigast av allt är dock känslan i kroppen – och den säger mig att jag verkligen är på rätt väg. Även en titt i spegeln avslöjar att det börjar hända grejer… I bodybuilding- och fitnessvärlden kallas det ”markeringar” och även om det kanske bara är synligt för mina ögon ännu så räcker det för mig!

Träningen

Upplägget är fortfarande detsamma utan ändringar, och vecka 3 har varit en lätt vecka. Nu har jag ju haft vecka 1 att jämföra med och det visar sig att jag kunnat öka på vikterna i ganska många övningar samtidigt som jag orkat 12-16 repetitioner precis som jag ska. Har jag alltså blivit markant mycket starkare redan?! Nej, knappast! Det handlar dels om att jag hittat rätta tekniken och därmed kunnat lyfta smartare. Men också om att jag nu väckt tävlingsdjävulen inom mig och vill se bättre resultat hela tiden. Jag driver mig själv att försöka höja vikterna helt enkelt!  Detta är också en av de stora fördelarna med att ha en coach, att lägga ut storstilade blogginlägg och att logga sina framsteg i sociala medier – man sätter press på sig själv.

Det finns mycket skrivet och många åsikter om ”hur det är nu för tiden” i och med att väldigt många skriver, fotar och lägger ut detaljer om sin träning och diet på sociala medier. Många känner en hets kring ämnet och var och en har förstås sin egen subjektiva upplevelse – den diskussionen ska jag inte ge mig in i. Jag nöjer mig med att konstatera att för min egen del använder jag sociala medier och bloggen till att peppa mig själv. När någon läser och sedan kanske även kommenterar ger det mig ytterligare bekräftelse – utöver den jag har god förmåga att ge mig själv och även får från coachen. Kanske det har lite med ålder och självförtroende att göra?

 

DSC_0112
Inte längre 23 – och väldigt nöjd med det. 

 

 

Det finns ju otvivelaktigt ett stort fokus på yttre kvalitéer i hela samhället idag. Att allt ska vara perfekt och se så bra ut som möjligt. För mig, som redan har en bra och objektiv uppfattning om vilka inre kvalitéer och resurser jag har, blir den här satsningen bara en extra bonus. Guldkanten som jag unnar mig själv. Jag känner mig enbart sporrad av utmaningen och har dessutom helt otippat fått så många fler fördelar av det här upplägget som jag aldrig hade kunnat förutse innan jag drog igång. (Men hörrni, det får bli föremål för ett eget blogginlägg för nu drar det här iväg känner jag…)

 

tips
Bäst att notera på att-göra-listan…

 

Både när det gäller träningen på gymmet och hemma på löpbandet är jag beroende av bra och peppig musik i öronen. Från att ha kört mycket hårdrock tidigare har det nu mest blivit 80-tal senaste veckan.

 

flash
De kunde göra musik – back in the days.

 

Kosten

Inte någon ändring i kostupplägget heller enligt coachen, och jag har inget emot det. Tvärtom känns det som om jag har frigjort en massa tid genom att slippa fundera på vad jag ska äta varje dag. För jag äter ju samma sak hela tiden! Samtidigt är jag säker på att jag får i mig exakt det jag behöver – varken mer eller mindre. Jag slipper tänka, undra och tveka mellan olika dieter som man ju gärna gör när man hela tiden möts av olika budskap om ”den enda rätta och magiska dieten”. Som dessutom verkar variera från vecka till vecka. Det är nästan så jag börjar undra hur det ska kännas efter tolv veckor när jag inte längre ”måste” äta precis efter det här schemat… Kanske jag fortsätter så här livet ut!

 

mandel
After training – mål nr 2 och protein i vattenflaskan.

 

Ja, faktum är att jag trivs så bra med det fyrkantiga sättet att sköta kosten och hur bra allt rullar på att det nästan känns lite ovant att en lördagkväll unna sig ett avsteg från kostschemat. Och ni ser ju själva hur det såg ut när jag slog mig lös igår kväll… Onyttigare än så här kan jag dessvärre inte åstadkomma – för det här är maten jag gillar! (Hmmm, förutom de där rejäla köttbitarna med lite fet sås och ett riktigt gott glas vin jag tidigare har nämnt alltså. Det får bli till sommarens grillkvällar.)

 

cheatmeal
Lyxigt, laxigt och mumsigt!

 

Veckans inrapportering

Som ni säkert vet har vikten ju fortsatt nedåt och målet för vecka 3 var att minska 0,5 kilo. Jag kan avslöja att jag ställde mig på vågen redan efter halva veckan och då var minskningen redan ett faktum… Så facit efter en vecka blev faktiskt minus 0,8 kilo! Från att ha startat på 58,6 kilo i utgångsläget är jag nu nere på 56 kilo. Däremot har jag inte den blekaste aning om vad slutmålet är – för det har jag ju inte uttryckt i kilo eller något annat mätbart. Nej, målet med de här första tolv veckorna är ju att se ”hur bra det kan bli” helt enkelt. Vilken form får jag fram, hur mycket muskler har jag egentligen och var jag står rent träningsmässigt. Och det blir någon gång i mitten av juli som jag har facit i handen. Först därefter blir det aktuellt att dra upp riktlinjerna för en fortsatt satsning, och den kommer sannolikt att börja i mitten av september. Då kommer det att handla om att bygga mer muskler kombinerat med ett balanserat och väl uttänkt kostupplägg. Jag har redan efter de här första veckorna insett fördelarna av att ha ett klart fokus och tydligt formulerade mål så det här blir ett livslångt projekt! Hoppas min coach står ut med mig – för hon lär inte bli av med mig i första taget…

 

IMG_4516
Vågen berättar bara en del av sanningen – spegeln säger resten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Full fart mot vecka 4!!!

Är du rädd för sabeltandade tigrar?!

Folk som bara envisas med att lägga ut en massa positivt på sociala medier hela tiden – hur seriösa är de egentligen? Allt kan ju inte vara bra jämt. Det vet ju alla.

Assymetriprincipen

Under mina studier i företagshälsovård har jag haft föreläsning i ett ämne som handlar om riskkommunikation. Alltså hur man ska kommunicera och informera vid tex miljöhot och andra situationer som utgör en risk för allmänheten. Det var då jag fick upp ögonen för den intressanta assymetriprincipen och funderade lite vidare på hur det kommer sig att vi människor reagerar som vi gör.

En forskare vid namn Slovic har i en artikel konstaterat att det finns något som han kallar för assymetriprincipen. Den innebär att vi människor är mer benägna att tro på det som är negativt. Ja, faktum är att det verkar som att man behöver tre positiva bevis för att uppväga ett enda negativt innan man tror på något. Slovic menar att det finns fyra bakomliggande faktorer som bygger upp den här principen;

  1. Negativa händelser (tex olyckor, katastrofer, hot) är lättare att notera än positiva. Ofta sprids den här typen av händelser också av media – och ibland verkar det nästan som att begreppet ”nyheter” alltid måste innebära något negativt.
  2. Negativa händelser påverkar våra upplevelser och attityder mer än positiva.
  3. Vi har en tendens att tycka källor till dåliga nyheter är mer trovärdiga än de som kommer med positiva nyheter.
  4. Misstroende som redan existerar kommer att fortsätta och till och med öka. Vi letar sällan efter det som minskar vårt misstroende.

 

Sabeltandade tigrar

Jag funderade lite på hur det här kan komma sig. Någonstans i människans reptilhjärna har ju alltså ett negativt synsättet tydligen tagit sin början en gång i tidernas begynnelse. Och jag kom fram till att det sannolikt är en skyddsåtgärd. Om vi lättare ser och uppmärksammar hot och risker ökar vår chans att upptäcka tigrar som lurar i gräset. Och därmed säkrar vi rasens överlevnad och evolutionen kan rulla på sin gilla gång. Så är det nog.

 

Jante och den svenska avundsjukan?

Man skyller lätt på Jante eller avundsjuka när någon misstänksamt tycker det är lite för glättiga tongångar på sociala medier eller i livet i största allmänhet. Att det träningshetsas, läggs ut bilder med filter och bara visas upp glättiga fasader. Men kanske det bara är den nedärvda rädslan för sabeltandade tigrar som spökar. Och det är ju synd!

Din genetik och ditt arv från urtiden kan du inte göra något åt. Men ta en extra titt på de fyra faktorerna jag skrev längre upp. De kan du nämligen påverka! Du har lämnat stenåldern nu, sabeltandade tigrar hör inte till vanligheterna idag och du är fri att välja själv hur du ska värdera det positiva kontra det negativa.

Själv väljer jag att bli inspirerad och motiverad av allt det positiva jag ser och hör. Oavsett filter och vad som döljer sig bakom bilderna. Varför skulle jag släppa in det negativa när jag kan fokusera på det positiva? Särskilt som det efter ett tag har en tendens att förvandlas till en självuppfyllande profetia – en god cirkel helt enkelt!

 

IMG_4190

Min egen lilla tiger!

 

Referenser

Slovic, P. Perception of risk, trust and democracy. Risk analysis 1993; 13:675-682

Rapport vecka 2

Här kommer en lägesrapport från andra veckan på kost- och träningsupplägget som ska ta mig till toppformen. Inrapportering till coachen sker varje torsdag även om jag räknar ”kalenderveckor” i själva upplägget – så jag har alltså helgen kvar innan det blir vecka 3. (Nån som fattar?? Hoppas jag…)

Träningen

Som jag nämnde i första rapporten alternerar jag tunga och lätta veckor. Vecka 2 är min första tunga vecka vilket innebär tre set på varje övning som tidigare – men nu ska jag bara orka 6-8 reps. Dock visade det sig inte vara så enkelt som att gå tillbaka till de vikter jag var van vid sedan tidigare… Nu har jag nämligen också krav på att utföra varje repetition betydligt mer strikt än jag är van vid med en sekunds ”paus” i kontraherat läge och fullt fokus på andningen. Och att andas visade sig vara oanat svårt! Inte nog med att man ska andas in – man måste andas ut också… På rätt ställe i varje repetition. Det är med andra ord full koncentration som gäller nu, och det känns på den träningsvärk jag får.

 

 

För övrigt ska varje träningspass inledas med ett set plankan där tiden noteras. Därefter rapporterar jag in veckans bästa tid varje torsdag. Sist i varje pass ska jag också göra en minuts pulshöjande aktivitet typ repet eller burpees. Kan väl nöja mig med att konstatera att den minuten brukar kännas som den längsta på hela passet…!

 

IMG_4318

 

Nytt för vecka 2 var också att vi nu la till cardio tre gånger per vecka à 20 minuter med intervaller. Här har jag en stor fördel av att ha ett eget riktigt bra löpband hemma, för då är cardiopasset lätt avklarat direkt på morgonen.

 

Kosten

Matschemat rullar på enligt samma upplägg som förut med sex mål om dagen och ungefär 1700 kcal. Många som går på diet har ju en ”cheat day” per vecka när de kan äta fritt. Min coach nämnde inget om det och jag frågade därför lite så där i förbigående vad hon tänkte om det… Hon tyckte en fri måltid i veckan var OK beroende på hur snabba resultat jag själv ville ha. Raka puckar precis som jag gillar! Det visade sig dock att första gången – en lördagkväll – när jag spetsat in mig på att slå på stort och fråga Mannen vad han ville ha för festligt att äta… Så säger han förstås tacos! Och det slutade med att jag satt där med samma köttfärs som jag redan ätit två gånger om dagen sex dar i rad! Men faktum är att jag blev lite för ”snål” för att kompromissa bort de framsteg jag redan gjort så det kändes helt OK.

 

 

Veckans inrapportering

Idag torsdag har jag alltså levererat andra inrapporteringen och det visade sig att vikten fortsätter nedåt. Första veckans minskning kunde jag till stor del tillskriva vatten- och saltbalansen (troligen), men nu har det nog faktiskt börjat hända grejer på riktigt. Startvikt ”vecka 0” var ju 58,6 kilo, vecka 1 visade vågen 57,2 kilo och idag stannade den på 56,8 kilo.

 

IMG_4315

 

Förutom vikten har jag ju också några ställen på kroppen där jag tar mått, och även där har det minskat. Coach var nöjd med framstegen och enligt direktiven inför vecka 3  ska jag nu köra på som tidigare med kost och träning. Målet är att minska minst 0,5 kilo till nästa torsdag. Jag är sällan hungrig (utom direkt när jag vaknar på morron) och tycker det går smidigt och problemfritt. Inga problem med orken vid träning, kanske lite frusen av och till (men det kan också bero på trötthet eftersom det är lite mycket nu – som vanligt!)

 

Startklar för vecka 3!!!

Rapport vecka 1

Första veckan på nya kost- och träningsupplägget är till ända och jag har fått en flygande start! Jag tänkte försöka lägga ut en sån här lägesrapport efter var och en av de kommande tolv veckorna och här kommer den första.

Träningen

Med ett helt nytt träningsschema i handen är det förstås en liten inkörsperiod där man provar sig fram, oavsett hur van man är vid den här typen av träning. Jag kommer att berätta mer om själva träningsupplägget i ett senare blogginlägg – nu vill jag mest ge en allmän rapport av hur det känts första veckan. . Många av övningarna jag fått är välkända, men andra är faktiskt nya för mig. Exempelvis den här riktigt grymma benövningen:

Den allmänna känslan – förutom träningsvärk på nya och ovanliga ställen – är att kroppen blivit mer grundligt genomtränad. Övningarna har tagit på nya muskler, i andra vinklar och jag har känt mig mer slutkörd. Precis som det ska vara! En förklaring är troligen att jag nu kör omväxlande lätta och tunga veckor. För att komma in i det nya programmet valde jag att starta med en lätt vecka vilket innebär att jag använder vikter som jag orkar 12-15 reps med. Bara det att prova ut vilka vikter jag ska använda tog förstås en del tid och experimenterande. Jag insåg snart att jag tillbringat det senaste halvåret med att köra så tungt som möjligt (4-6 reps) och fick därför gå ner i vikter rejält. Allt är förstås noga dokumenterat i träningsdagboken så jag inte ska behöva uppfinna hjulet nästa lätta vecka!

Genom att köra lätta vikter med ett högt repsantal den här veckan har jag fått mycket mer mjölksyra under träningen och det har svidit rejält. En annan nyhet är att jag fått kombinera andra muskelgrupper. Efter att alltid ha kört tex armar (biceps och triceps) ihop är det nu istället axlar och triceps i samma pass.

dagbok
Träningsdagboken – med nya programmet liggande under.

Kosten

Även kostschemat har ju dragit igång den här veckan och var helt nytt för mig. Det vill säga, själva maten känner jag ju väl igen från hur jag brukar äta i vanliga fall. Det är ris, potatis, nötfärs, kyckling, torsk etc. Enkel och ”receptfri” mat som jag brukar kalla det. Men det som skiljer sig under de kommande tolv veckorna är för det första att någon annan har bestämt hur jag ska äta. Bara det kändes först lite läskigt. Men det visade sig snart att det var väldigt skönt och bekvämt att slippa fundera. Jag bara gjorde som det stod och visste därmed alltid vad jag hade att hålla mig till. För det andra ska jag äta oftare än jag är van vid – minst var tredje timme och därmed sex mål om dagen. På så sätt blir det också mindre mängd mat varje gång.

Kalorimässigt ligger jag på ungefär 1700 kcal till att börja med. Fördelningen mellan makronutrienterna (protein, kolhydrater och fett) är ganska jämn nu i starten. Jag antar att även kostupplägget kommer att bli föremål för justeringar vartefter jag rapporterar in mina (förhoppningsvis) framsteg.

IMG_4259

Jag är kanske väldigt ovanlig på så sätt, men jag har i princip aldrig något sötsug och äter  egentligen aldrig någon ”skitmat”. När jag ska lyxa lite blir det helst en guldkant i form av vin, goda ostar och lite fetare sås till köttbiten. Så för mig är ju inte själv valet av mat något problem, men jag kan tänka mig att en person som i stor utsträckning lever på skräpmat skulle tycka det här kostupplägget var rena straffkommenderingen!

Det svåra verkar snarast bli att få i sig all maten! När man sedan jobbar som jag gör just nu (i bilen på väg mellan patienterna) kan det vara svårt att hinna med alla mellanmål. Helst äter jag förstås riktig mat, men då och då får det allt bli en proteinpudding på burk!

IMG_4327

Veckans inrapportering

Varje torsdag ska jag rapportera in aktuell vikt samt ett antal mått på olika ställen av kroppen. Innan jag drog igång projektet för en dryg vecka sedan gjorde jag en inrapportering av utgångsvärdena som får bilda en baseline. Vid min första inrapportering nu i torsdags visade det sig att jag gått ner från 58,6 kg till 57,2 kg. Jag tar dock lätt på en sån liten skillnad som sannolikt mest beror på vatten- och saltbalansen i kroppen. Jag använder nämligen bara ytterst lite havssalt när jag lagar maten och ska dricka tre liter vatten per dag.

IMG_4303
Tre liter vatten. De här flaskorna ska vara tomma varje kväll innan jag lägger mig!

Det som däremot är mer rättvisande och intressant är de mått jag tar. Första veckan har jag minskat en centimeter (från 54 cm till 53 cm) på ett visst ställe av höger lår som jag bestämt mig för att alltid mäta på samma sätt.

Nä, nu kör vi vecka 2!!!

Jag vill leva på nya meriter!

Du som följer mig på sociala medier har nog inte undgått att se att just nu händer det mycket. Och då tänker jag inte främst på jobbet och skolan, för där rullar det ju på i samma raska takt som alltid. Nej, nu menar jag mer privat.

Jag ger dig därför nya kategorin Träningsbloggen här på Travel Nurse företagsblogg! Där ska jag skriva med jämna mellanrum och berätta om min senaste, stora satsning. Det är historien om en utmaning jag ger mig själv men som jag också hoppas kan tjäna som inspiration och motivation för dig som eventuellt tror allt är för sent och att du är för gammal. (Jo, tjena!)

Hur det började – en historisk tillbakablick

Jag klev in på ett gym första gången 1982. Det var ungefär då gymmen kom på riktigt till Sverige och det blev coolt att träna. Det hette Grand Gym och låg i Linköping. Söndagsmorgnar före ordinarie öppettid var det nybörjarinstruktion bara för tjejer. Så att man skulle våga sig dit när det inte var några killar där! (#läskiga #killbaciller)

Själv hade jag aldrig tränat på gym utan var gymnastiktjej. Men efter gymnasiet flyttade jag och började läsa på universitetet och nåt ville jag ju fortsätta träna. Och eftersom Grand Gym hade studentpriser om man tränade dagtid, kan man säga att det var av ekonomiska skäl jag valde styrketräning. (Men vi sa bodybuilding på den tiden. Oavsett hur hårt eller seriöst vi tränade.)

Det tog en vecka av träning efter den nybörjarinstruktionen så var jag fast, och sen dess har jag fortsatt att träna.

 

BK

 

Back in the days fanns det ju inte Facebook eller Instagram (he he, det fanns ju faktiskt inte internet heller…). Det fanns inte functional foods, inte sjutton olika sorters kvarg i femtioelva olika smaker, inte pwo, inga proteinbars. Nästan ingenting faktiskt. Man åt Kesella med naturell smak (tänk: sågspån). Och så läste man tidningen Bodybuilding & Kraftsport. Som kom en gång i månaden. Oftare än så fick man ingen uppdatering mer än det lokala skvallret på gymmet.

 

grand gym
Men va f-n!? Googlade och hittade den här!!!

 

Var står jag idag? #realitycheck

Jag har tränat i 36 år. Vissa perioder mer intensivt, andra nästan inte alls. Men jag har aldrig helt släppt träningen utan alltid kommit igen. Alltid hittat tillbaka till samma känsla som jag hade den där allra första veckan när allt var nytt men ändå kändes så rätt.

Och nu är jag nyfiken på om det finns nåt mer. Nåt jag ännu inte har upptäckt. En möjlighet och potential hos mig själv som är dold bakom slentrian och hemmablindhet efter alla de här åren av rutinmässig träning. För jag vägrar att slå mig till ro och leva på gamla meriter – jag vill hellre skapa nya! Jag vet vad jag har men jag har ingen aning om vad jag kan få. Det vill säga om jag är villig att gå utanför min komfortzon och utmana mig själv.

 

mfc6.jpg
Motala Fitnesscenter – det är här det händer.

 

Med vinden i ryggen och full fart framåt!

Nu är timingen perfekt. Nu ska jag ge mig själv de bästa förutsättningarna för träningsupplägg och kost. Jag ska se vad som händer och vad mer som finns att få ut av kroppen i muskelutveckling och definition om alla parametrar är synkade. Så jag har skaffat mig en coach och berättat för henne att nu ska vi maxa allt. Första tolv veckorna är målet att få fram definitionen för att se vad som finns där under och hur symmetrin ser ut. Hitta baseline helt enkelt. (Att det sen sammanfaller med Beach 2018 gör ju ingenting!) Sen sätter vi nya mål till hösten. Och sen tar vi resten av livet. För det här är en långtidssatsning.

Igår kväll träffades vi för genomgång av träningsschemat och foto av ”före-bilder”. Och så den obligatoriska tricepsbilden som alltid ingår i paketet på Shapes Gym! Under helgen ska jag få kostschemat och på måndag kör jag officiellt igång. (Kan dock inte garantera att jag inte smyger iväg till kära Motala Fitnesscenter redan ikväll och smygstartar…)

 

mfc2
Forever hooked on fitness!

 

Om du är nyfiken på hur det går kan du följa mina inlägg här på bloggen! Jag kompletterar med uppdateringar på mitt privata Instagramkonto. Jag lovar att berätta mer om tänket bakom träningsupplägget (utan att avslöja Susans särskilda små hemliga trix förstås!), vad jag ska äta, hur jag rapporterar till Susan, hur jag tänkte när jag valde coach med mycket mera. Och så lite väl valda bilder förstås!

 

egotripp
Kul när coachen verkar nöjd redan innan vi ens börjat!  #fitafter40 #fitafter50 #fitafteralltheseyears

 

 

Jamen, då kör vi då!!!