Vecka 3 är redan till ända och nu börjar det bli spännande på riktigt! Vågen fortsätter stadigt nedåt och även måtten förändras. Viktigast av allt är dock känslan i kroppen – och den säger mig att jag verkligen är på rätt väg. Även en titt i spegeln avslöjar att det börjar hända grejer… I bodybuilding- och fitnessvärlden kallas det ”markeringar” och även om det kanske bara är synligt för mina ögon ännu så räcker det för mig!

Träningen

Upplägget är fortfarande detsamma utan ändringar, och vecka 3 har varit en lätt vecka. Nu har jag ju haft vecka 1 att jämföra med och det visar sig att jag kunnat öka på vikterna i ganska många övningar samtidigt som jag orkat 12-16 repetitioner precis som jag ska. Har jag alltså blivit markant mycket starkare redan?! Nej, knappast! Det handlar dels om att jag hittat rätta tekniken och därmed kunnat lyfta smartare. Men också om att jag nu väckt tävlingsdjävulen inom mig och vill se bättre resultat hela tiden. Jag driver mig själv att försöka höja vikterna helt enkelt!  Detta är också en av de stora fördelarna med att ha en coach, att lägga ut storstilade blogginlägg och att logga sina framsteg i sociala medier – man sätter press på sig själv.

Det finns mycket skrivet och många åsikter om ”hur det är nu för tiden” i och med att väldigt många skriver, fotar och lägger ut detaljer om sin träning och diet på sociala medier. Många känner en hets kring ämnet och var och en har förstås sin egen subjektiva upplevelse – den diskussionen ska jag inte ge mig in i. Jag nöjer mig med att konstatera att för min egen del använder jag sociala medier och bloggen till att peppa mig själv. När någon läser och sedan kanske även kommenterar ger det mig ytterligare bekräftelse – utöver den jag har god förmåga att ge mig själv och även får från coachen. Kanske det har lite med ålder och självförtroende att göra?

 

 

 

Det finns ju otvivelaktigt ett stort fokus på yttre kvalitéer i hela samhället idag. Att allt ska vara perfekt och se så bra ut som möjligt. För mig, som redan har en bra och objektiv uppfattning om vilka inre kvalitéer och resurser jag har, blir den här satsningen bara en extra bonus. Guldkanten som jag unnar mig själv. Jag känner mig enbart sporrad av utmaningen och har dessutom helt otippat fått så många fler fördelar av det här upplägget som jag aldrig hade kunnat förutse innan jag drog igång. (Men hörrni, det får bli föremål för ett eget blogginlägg för nu drar det här iväg känner jag…)

 

 

Både när det gäller träningen på gymmet och hemma på löpbandet är jag beroende av bra och peppig musik i öronen. Från att ha kört mycket hårdrock tidigare har det nu mest blivit 80-tal senaste veckan.

 

 

Kosten

Inte någon ändring i kostupplägget heller enligt coachen, och jag har inget emot det. Tvärtom känns det som om jag har frigjort en massa tid genom att slippa fundera på vad jag ska äta varje dag. För jag äter ju samma sak hela tiden! Samtidigt är jag säker på att jag får i mig exakt det jag behöver – varken mer eller mindre. Jag slipper tänka, undra och tveka mellan olika dieter som man ju gärna gör när man hela tiden möts av olika budskap om ”den enda rätta och magiska dieten”. Som dessutom verkar variera från vecka till vecka. Det är nästan så jag börjar undra hur det ska kännas efter tolv veckor när jag inte längre ”måste” äta precis efter det här schemat… Kanske jag fortsätter så här livet ut!

 

 

Ja, faktum är att jag trivs så bra med det fyrkantiga sättet att sköta kosten och hur bra allt rullar på att det nästan känns lite ovant att en lördagkväll unna sig ett avsteg från kostschemat. Och ni ser ju själva hur det såg ut när jag slog mig lös igår kväll… Onyttigare än så här kan jag dessvärre inte åstadkomma – för det här är maten jag gillar! (Hmmm, förutom de där rejäla köttbitarna med lite fet sås och ett riktigt gott glas vin jag tidigare har nämnt alltså. Det får bli till sommarens grillkvällar.)

 

 

Veckans inrapportering

Som ni säkert vet har vikten ju fortsatt nedåt och målet för vecka 3 var att minska 0,5 kilo. Jag kan avslöja att jag ställde mig på vågen redan efter halva veckan och då var minskningen redan ett faktum… Så facit efter en vecka blev faktiskt minus 0,8 kilo! Från att ha startat på 58,6 kilo i utgångsläget är jag nu nere på 56 kilo. Däremot har jag inte den blekaste aning om vad slutmålet är – för det har jag ju inte uttryckt i kilo eller något annat mätbart. Nej, målet med de här första tolv veckorna är ju att se ”hur bra det kan bli” helt enkelt. Vilken form får jag fram, hur mycket muskler har jag egentligen och var jag står rent träningsmässigt. Och det blir någon gång i mitten av juli som jag har facit i handen. Först därefter blir det aktuellt att dra upp riktlinjerna för en fortsatt satsning, och den kommer sannolikt att börja i mitten av september. Då kommer det att handla om att bygga mer muskler kombinerat med ett balanserat och väl uttänkt kostupplägg. Jag har redan efter de här första veckorna insett fördelarna av att ha ett klart fokus och tydligt formulerade mål så det här blir ett livslångt projekt! Hoppas min coach står ut med mig – för hon lär inte bli av med mig i första taget…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Full fart mot vecka 4!!!